I got you.

Det känns så overkligt på något sätt att den lilla snarkande valpen som ligger här i mitt knä faktiskt är min. Jag är så otroligt lycklig som äntligen får ha en egen hund igen. All den kärlek och trygghet som jag började känna bara minuter efter att jag fick henne i min famn är obeskrivlig. Jag älskar hennes sammetslena päls och hennes vackra blå ögon. Jag älskar hur lugn hon är när hon är i min famn, hur go hon är mot barnen och hur härligt valpig hon är när hon springer runt på gården. Som en liten klumpig ängel.
 
Jag valde att döpa henne till Luna eftersom jag ville ha ett namn från Harry Potter. Jag är ju lite smått nördig så och jag gillar verkligen namnet Luna. Min Luna är en American Bully och hon är nästan nio veckor nu. Anledningen till att jag valde den rasen är för att jag haft en American Staffordshire Terrier förut och älskade den rasen så jag ville ha något liknande denna gång också. Min mamma skickade en annons på American Bullyvalpar till mig och jag läste på en hel del innan jag bestämde mig. Vi åkte till Örebro och hälsade på kenneln där Luna föddes, vi träffade hennes nio syskon och hennes fina mamma. Efter det var jag fast och en vecka senare flyttade hon hit.
 
"American Bully är en glad, utåtriktad, stabil och självsäker hund. Mild, lojal och kärleksfull mot människor och den är godmodig och underhållande. Bullyn har en överväldigande iver att behaga sin familj, vilket gör den till en bra och kärleksfull familjehund."
 
Första september tvåtusenarton, då flyttade hon hit och hela livet förändrades på ett ögonblick.
Älskade, älskade Luna.
 

En box som piggar upp - Testagram!

Inlägget innehåller reklam för Testagram.
 
Jaha, så var det min tur att drabbas utav feber och förkylning då. Jag fick t.o.m gå hem från jobbet i onsdags eftersom febern beslöt sig för att hälsa på då. Så nu är det massa vila och enligt Timja massa Frost som gäller. Jag är ganska säker på att vi sett Frost minst tjugo gånger denna vecka och jag kan filmen mer eller mindre utantill nu. Något som faktiskt muntrar upp lite i denna eländes förkylning är när man får en box från Testagram. Jag älskar produkterna från L300 och Liam snor ju godiset så fort han bara kan när han tror att jag inte ser. Colan gick faktiskt inte riktigt hem här men musten var riktigt god och passar bra till fredagsmyset som väntar ikväll.
 
Tänk, det är redan fredag. Jag som tycker att denna vecka gått otroligt segt men ändå har det gått så fort. Jag håller på att längta ihjäl mig tills imorgon och snart kommer ni förstå varför Jag vill inte avslöja något än eftersom jag vill att allt ska vara klart innan jag berättar men det är något stort på gång. Åh, jag hoppas verkligen att denna dag går superfort och att det är lördag innan jag ens hinner blinka.
 
Nu ska jag ta febernedsättande (jag har 39,5 nu) och lägga mig i soffan, Timja har fått på sig sin Frost-baddräkt och vill se på Frost igen så det är bara att lyda. Jag har tyvärr inte ork och energi till annat idag.
Hoppas allt är bra med er och att ni får en superbra fredag!
 
 

Fullt ös, medvetslös?

Jösses, jag har jobbat som en tok denna vecka och i torsdags så kom Alexander hit. Han skulle egentligen bara vara här tills på fredag eftersom han skulle till sin gamla skola för att säga hejdå men han stannade tills idag och sen skjutsade vi hem honom hela vägen till Molkom. Det var underbart att få ha honom här en stund och jag känner att jag fått lite mer energi nu. Visst, det är verkligen tufft att inte ha honom här hela tiden som förr men han mår ju bra, det är ju huvudsaken och jag får ju låna honom ibland. Han var jätteglad när han kom hem efter att ha sagt hejdå till gamla skolan eftersom han fått en bok fylld med lycka till-önskningar och teckningar från hans gamla klass. Så himlans gulligt tycker jag!
 
Vi har faktiskt kommit såpass långt nu här hemma så vi har varit och tittat på hund. I onsdags efter jobbet så åkte vi fram och tillbaks till Norrköping för att titta på en vovve, det blev ju inte den men vi har iaf tittat. Så det känns verkligen som att det är på gång nu och jag känner verkligen hur det "spritter" i hela kroppen på något vis. Tror ni att jag dog sötchocksdöden när vi åkte till Örebro för att titta på valpar igår? Fick nästan hålla i mig själv för att hindra mig från att hoppa ner i valphagen bland de tio valparna och bara gosa ihjäl mig. Det var ju som att hamna i himlen för mig som ni kanske förstår. Jag känner ju att fördelen med valp är att man är med och formar den från början men det är mycket jobb med att få den rumsren osv. En äldre vovve är oftast rumsren men man vet ju aldrig vad den varit med om från början. Så det gäller att tänka igenom allt noga och verkligen välja rätt vovve.
 
Nu ska jag titta på Mothers Day som är på fyran och sen ska jag lägga mig. Är ju helt slut efter denna vecka.
Ta hand om er!

"Det är ju bara en hund!"

När jag bodde i Karlstad så dök det upp en annons på Blocket med amstaffvalpar som var till salu. Jag läste att det var en av valparna som skulle säljas billigare eftersom hon hade haft blåsljud på hjärtat när hon var liten och jag tror det fanns något "skönhetsfel" på valpen också så jag hörde av mig. Jag åkte hem till uppfödaren och föll direkt för den lilla knubbiga valpen som fick följa med hem och sedan blev min lilla bebis Kira. Kira var verkligen min räddning på så många sätt, hon fick mig att gå ut även om jag mådde skit, hon tröstade mig när jag grät och hon gav så otroligt mycket kärlek och trygghet. Jag var ju riktigt dålig när det gällde min dysmorfofobi och hon fick mig att ta mig igenom de perioderna så mycket lättare. Hon älskade barnen och barnen älskade henne, speciellt Alexander. Hon och Alexander var bästa vänner, hon följde honom överallt och deras favoritsyssla var att stå i soffan och titta ut genom fönstret på folk som gick förbi. Jag tog det väldigt hårt när hon dog. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne och saknar henne, min bebis.
 
Jag saknar otroligt mycket att ha hund och jag kan sitta vid datorn och gråta när jag ser filmer med hundar; t ex när man överraskar olika personer med valpar och man ser deras reaktioner. Jag vet att det aldrig skulle hända men skulle jag överraskas sådär med en hund så skulle jag antagligen gråta halvt ihjäl mig av lycka. För mig är en hund en familjemedlem och det känns som att något saknas här hemma när det inte finns någon i huset. Jag saknar faktiskt att gå promenader i ur och skur med min pälsiga bästa vän och jag saknar att ha någon som blir sådär löjligt överlycklig när man varit borta tio minuter och sedan kommer hem igen. Jag önskar att Timja kunde få uppleva hur det är att ha en vovve hemma precis som pojkarna fick när de var små. Jösses, om jag ändå bara kunde sätta ord på hur otroligt viktig "bara en hund" är för mig.
 
Det känns inte som att jag blir riktigt förstådd av andra i min närhet när jag försöker berätta om min saknad eller när jag hittar en vovve och ivrigt berättar om den. Istället för något positivt så möts jag ofta med allt det negativa som man någonsin kan komma på med att ha hund. Som om jag inte redan vet hur det är att ha hund, det är ju inte direkt gratis och dessutom är det ett liv man har ansvar för. Varför ska man alltid se alla problem och allt det negativa och inte kunna fokusera på allt de positiva? Jag har liksom gått från att ha djur runt mig hela tiden till att inte ha ett enda. Jag som älskar djur, gissa hur svårt detta är för mig och hur hårt det faktiskt tar på mig?

Jaja, nu har jag fått spy ur mig lite här. Det enda jag kan säga är att jag längtar otroligt mycket tills den dagen då jag får ha en vovve igen och jag hoppas verkligen inte att det dröjer allt för länge.
Ta hand om er, nu ska jag fixa mitt nyfärgade hår och försöka rycka upp mig lite.
2012.

Måndagskrångel och åttonde klass!

Jag insåg när jag kollade kontot imorse att jag fått barnbidraget för Alexander också, så jag har fått sitta i en superlång telefonkö till försäkringskassen nu på förmiddagen. Den jag pratade med sa att de skickat blanketter till mig 17:de juli och att de inte fått tillbaka den så fick lite småpanik och tänkte att nu har jag klantat mig. Jag blev tillsagd att föra över barnbidraget till Alexanders pappa denna månad och de skulle skicka nya blanketter till mig.
 
Jag ringde upp hans pappa efteråt och berättade vad som blivit sagt och då sa han att vi har ju fått blanketterna och skickat tillbaka 4/8. Så bra var mitt minne! Jaja, nu är det ju ordnat iaf och jag hoppas inte att det kommer något senare att jag ska betala tillbaka till själva försäkringskassan eftersom hon sa klart och tydligt att jag kunde föra över till honom. Håll tummarna nu!
 
Det kändes faktiskt helt galet att få iväg Liam till skolan imorse, han börjar i åttonde klass. Jag kan inte förstå vad som händer med tiden, det känns verkligen som att det går alldeles för snabbt. Nu har han bara åttan och sen nian innan det är dags för gymnasiet. Min lilla bebis är verkligen ingen liten bebis längre.
 
Jag är ledig idag och sen jobbar jag resten av veckan. På torsdag kommer Alexander hem så han kan säga hejdå till sin gamla klass på fredagen och sen är det marknad i Nora och kalas för finaste Milo under helgen. Timja är arg eftersom Netflix har tagit bort Frost från deras tjänst så hon har titta på Vaiana nu under förmiddagen och strax ska vi knalla iväg för att leka med kompis.
Hoppas ni får en bra start på veckan.
Ta hand om er!
 




mammabloggar.nu