Klara, färdiga, gråt!

Idag har det varit tufft. Alexander började tredje klass och det känns så himla konstigt att han inte är hos mig. Det är inte jag som väcker honom innan han ska iväg, det är inte jag som gör hans favoritfrukost och det är inte jag som ser till att han har allt han behöver inför skoldagen. Det har ju liksom varit mitt "jobb" innan och nu är det inte längre det, känns så himla tomt nu. Jag har pratat med honom på eftermiddagen och han har haft det riktigt bra idag, redan träffat nya kompisar och gillar sin nya klass. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så. Även om det värker i mammahjärtat och jag önskar att han ska komma hem igen så vill jag ju verkligen att han ska ha det bra där han är nu. Det hade ju varit så mycket värre om han inte hade trivts och haft det bra så jag är tacksam över att han har det så bra som han har det.
 
Igår hade jag knappt fått sova alls under natten så jag var sådär hyperkänslig för allt som jag alltid blir då. Jag grät mer eller mindre hela dagen för minsta lilla grej och jag kände mig som den fjantigaste människan i världen. Alexanders keps hade ramlat ner från hyllan och låg på golvet - Gråt. Timja frågade när Alexander kommer hem igen - Gråt. Jag har fått massa papper/mail från hans nya skola - Gråt. Jag hade inte fått en kram ifrån Timja på ett par timmar - Gråt. Det var extremt igår och jag är glad att det inte är riktigt lika illa idag. Hm, lite sömn kan göra väldigt mycket faktiskt.
 
Jag har sysselsatt mig hela dagen idag, först fixade jag klart de sista bilderna till Emelie och sen städade jag. Jag förstår inte hur Timja kan ha så otroligt mycket leksaker? Vart kommer allt ifrån och varför ska allt hamna i vardagsrummet och hallen hela tiden? Jaja, jag ska försöka ta vardagsrummet också nu innan klockan blir för mycket. Jag ville bara kika in här och visa att jag fortfarande lever. Det börjar ljusna nu och jag fortsätter ta en dag i taget. Imorgon ska jag ta med mig Timja till en kompis på lekdejt så det blir kul och förhoppningsvis får vi besök under helgen också.
Ta hand om er!
 

Åtta dagar senare..

Alexander flyttade till sin pappa förra fredagen och jag har varit mer eller mindre som en i en slags sorgbubbla sedan dess. Jag fick väldigt ont i bröstet efter att han åkt, det kändes som att jag faktiskt gått sönder på riktigt. Första dagarna grät jag hela tiden, hade inte lust att göra något alls och allt kändes grått. Sen var jag så van vid att tårarna rann så jag tänkte inte ens på det själv utan märkte det om jag såg mig själv i spegeln eller någon påpekade det. Jag försökte ta mig ut ur huset för att slippa tänka men när jag kom tillbaka igen så kändes det nästan bara värre än innan på något vis. Jag var hos psykologen igår för att prata men fick knappt fram ett ord, satt mest tyst och bara grät. Kändes riktigt givande att gå dit, inte. Fick betala hundra kronor för att sitta och snyfta i en timme. Men det är ju såhär det ser ut just nu, jag är mamma och mitt barn bor inte hos mig längre, det gör ont på så många olika sätt. Det är svårt att sätta ord på alla känslor och jag vill inte ösa ur mig för mycket heller. Jag kände ändå att jag vill förklara varför jag inte finns på samma sätt som innan. Jag orkar inte vara en bra kompis eftersom jag har fullt upp med att hålla ihop mig själv och ta hand om Liam och Timja. Det är en dag i taget just nu och jag hoppas att andra i min närhet kan förstå det. 
 
Det känns skönt att få skriva av sig lite även om jag faktiskt håller tillbaka med en hel del. Jag har undvikit att skriva innan eftersom jag vet hur det är när jag ska sätta mig med sånt och det är alldeles för färskt. Jag skriver för mycket och för öppet, sen ångrar jag mig. Så det är bara bra att jag fått andas lite, tagit en pause från bloggandet och fått vara ledsen ifred. Regnet hjälper faktiskt också, jag älskar att det regnar. Det sköljer liksom bort det som varit och låter något nytt få växa fram.
 
Nu är det lördag och Timja vill se på Frost så det är bara att lyda. Det är bara vi två nu ikväll och jag ska passa på att gosa riktigt, snart är ju hon också för stor för mammamys.
Ha en riktigt bra helg.
Ta hand om er!
 

Välkommen hit!

Vad har hänt? Jag har bloggat i många år nu, jag har delat med mig av mycket och ibland lite för mycket kanske. För några veckor sedan så hände något som fick mig att tänka till när det gäller trygghet och jag kände att det är dags att radera allt som varit. Det är dags för en ordentlig nystart och det är dags för en förändring. Jag kommer t ex inte att visa mina barns ansikten via sociala medier eller bloggen längre. Det är en slags säkerhetsgrej och jag hoppas att ni kan förstå det även om jag väljer att inte berätta för mycket.
 
Det har hänt en hel del under juli och jag tänkte att jag ska ta ikapp det lite då och då under de närmaste dagarna. Vi har ju varit i Ungern, Piteå och High Chaparral så det finns en del att berätta om. Det har även hänt en hel del stora förändringar här hemma och jag kommer att berätta lite mer om det här när jag känner mig redo men just nu är det för färskt. Livet är verkligen som en slags bergochdalbana när det gäller mig och det är alltid uppåt eller neråt på något vis. Jag skulle väldigt gärna vilja att livet vore på topp jämt men så funkar det ju inte. Men vore det inte för mörkret så skulle man inte kunna se stjärnorna, eller hur?
 
Något som är viktigt för mig är att andra ska förstå att man inte ska skämmas för att man mår dåligt och man ska absolut inte skämmas över att skaffa hjälp. Även mammor/pappor kan må dåligt och det betyder inte att man är en dålig förälder för det. Jag går sedan en tid tillbaka hos en psykolog för att bearbeta det som varit och hantera det som är för ett kunna bli en starkare person. Att leva med depression, panikångest/ångest, dysmorfofobi och PTSD är något som gör vardagen lite svårare men jag kämpar på och det går faktiskt riktigt bra, oftast.
 
Så, nu är det dags att starta om på nytt och jag ska försöka göra rätt denna gång. Nu när första inlägget väl är gjort så känns det mycket enklare att fortsätta också. Det är alltid lite svårt att starta tycker jag. Nu ska jag sätta mig i soffan och titta på film tillsammans med tonåringen innan det är dags att sova. Jag hoppas att ni alla haft en bra sommar och att ni mår bra. Nu kör vi!
 




mammabloggar.nu