Jag bara grät och grät..

Nu på kvällen har jag fått sms om att jag har två paket att hämta, så typiskt när jag ändå var på ICA ganska sent idag eftersom jag slutade jobbet fyra. Men det är nog mycket nu för posten eftersom det varit alla dessa rea-dagar och snart är det ju julafton också. Så jag förstår att det blir sent men jag önskar att det hade blivit tidigare så jag hade sluppit dit en extragång bara för det. Jag jobbar ganska sent imorgon också, hinner inte ens hem för att säga hejdå till Alexander innan han åker till Molkom för att spendera helgen där. Men jag får helt enkelt släpa mig iväg till ICA imorgon och hämta hem paketen då, jag har ju hämtat hem paketet från VaniMeli idag och nu har jag tre presenter till Timja när vi ska fira hennes födelsedag efter Egyptenresan. Jag ska visa er detta under helgen, är för mörkt att fotografera nu när jag kommer hem efter jobbet på vardagarna eftersom det är så himlans mörkt ute då.

Jag var hos psykologen igår och jag hann knappt sätta mig i stolen innan jag började gråta. Jag bara grät och grät, efteråt så kände jag mig flera kilon lättare och det var så skönt att bara få släppa på allt där och då. Det är ju väldigt mycket nu med allt, det med Alexander gör verkligen ont i mig och jag har hållit ihop väldigt länge, det var helt enkelt dags för mig att släppa ut allt. Puh, visst är det jobbigt att gå dit osv men det känns ju så mycket bättre efteråt. Det ska bli såå skönt med helg efter jobbet imorgon!

Eftersom jag är supertrött efter jobbet och knappt orkar hålla ögonen öppna så tyckte jag det var en superbra idé att plåga mig lite extra idag; Barnen fick baka pepparkakor. Liam är ju på vift så Alexander och Timja fick baka utan honom. Timja tyckte det var superkul och båda barnen var jätteduktiga. Jag trodde att Timja skulle mumsa i sig massa deg men det gjorde hon inte, hon gjorde sina kakor och sen byggde hon hus med resterna.

Ikväll skippar jag Ensam mamma söker och tittar på premiären av 60 dagar i fängelse som börjar klockan 21 på tolvan. Det är dubbelavsnitt idag så det blir lite sent men jag vill verkligen se den serien. Ensam mamma söker kan jag titta på när det är repris på söndag istället.

Nej, nu är det dags att tvätta bort sminket och umgås lite med kiddisarna innan de ska sova.
Hoppas allt är bra med er!


"Hej mamma.."

Jag fick en lapp nu på kvällen av Alexander, när jag såg den så fick jag ont i magen. Jag insåg att alla andra dagar så har jag frågat honom hur det varit i skolan men idag hade jag så fullt upp med Timja som är sjuk så jag glömde helt av. Usch, så dåligt samvete jag fick direkt. Så jag gick upp till Alexander och han berättade om dagen. Mitt hjärta går sönder varje gång.

Jag har inte alls tiden för sociala medier just nu och det känns som att jag halvhjärtat försöker hålla liv i bloggen. Men all min energi och ork går åt att få vardagen att fungera och att få mina barn att må så bra som det bara går. Jag försöker fixa så att Alexanders situation i skolan ska bli bättre och jag kämpar på för att själv må bättre så jag kan bli en bättre mamma, en roligare mamma. Timja är sjuk igen, så nu får hon vara hemma med Andreas imorgon medans jag jobbar. Mitt i allt så börjar en person från det förflutna höra av sig och jag mår inte bra av det heller. Min psykolog varnade mig för att jag visar signaler på utmattningsdepression, hon tyckte att jag har alldeles för mycket runt mig och att jag borde försöka skära av och lugna ner. Men jag behöver alla jobbtimmar jag kan få eftersom varje timme innebär lön. Dessutom är det svårt att skära av och lugna ner livet när det går framåt med full styrka hela tiden. Jag ska tillbaka till psykologen igen nu på onsdag, denna gången ska jag verkligen ösa ur mig allt.

Sociala medier kommer långt ifrån första plats på min priolista, jag försöker med bloggen för min egna skull och instagram finns ju där senare också. Jag slutade följa runt 300 personer igår och runt 150 har slutat följa mig tillbaka, förut hade jag blivit ledsen eller inte ens slutat följa alla onödiga konton för att inte tappa följare själv men jag kände nu att jag inte ens bryr mig om följarsiffran längre. Jag har avslutat väldigt många samarbeten med företag eftersom jag känner att det blivit för mycket sånt på instagram senaste tiden och när jag mår som jag mår funkar inte samarbeten så bra som jag skulle vilja. Jag vill inte göra företagen besvikna med dåligt tagna bilder osv. Mitt konto är inte något inspokonto och jag vill ju rikta in mig på familjelivet och det som är äkta istället för fixade fasader. Jag kommer tillbaka senare med samma motivation som innan, just nu är det som sagt annat som kommer före bara.

"Hej mamma idag har dagen varit dålig" - Tillsammans fixar vi detta, älskade barn!

2017 - Mord, sorg och kamp

Det där med att 2017 skulle bli året jag mår bra kunde jag ju bara drömma om. Visst blev jag bättre efter att jag fyllde trettio men livet blev då inte bättre. I somras så fick jag reda på att min klippa i allt det svåra hade blivit mördad. Anna var den som jag kunde vända mig till med alla problem och tankar som t ex min dysmorfofobi gav mig och hon dömde mig aldrig och tyckte aldrig att jag var löjlig på något vis. Jag hade skrivit till henne men fick aldrig något svar, när jag fick veta varför så rasade hela min värld. Han som tog hennes liv hittades en månad senare i Tyskland, jag väntar fortfarande på att få veta vilket slags straff han ska få. Oavsett vad så kommer det aldrig vara straff nog. Så jag har sörjt, vissa dagar har jag gråtit så mycket så det gjort ont i hela kroppen. Tiden läker alla sår men ärren finns ju alltid kvar och jag försöker lära mig att leva med detta även om det är väldigt svårt. Det känns ju som att det alltid är något som händer, alltid. Jag har tre vänner som tagit livet av sig, en som dött i olycka, en som dött av sjukdom och nu en som blivit mördad. Ibland vill jag bara gå ut i skogen och skrika tills jag inte orkar skrika mer.

Även om det varit mycket sorg och kamp detta år så har det varit mycket bra som hänt också. Jag är så otroligt tacksam över att jag, Linda och Katja fick ihop mammaträffen i Göteborg, att den blev av och att jag faktiskt tog mig dit trots alla problem som jag har. Jag är så glad över att jag träffat Petronella, Madde, Emelie och alla andra fina mammor som var på träffen. Jag har funnit riktigt fina vänner och det betyder verkligen massor för mig. Jag vet att jag inte var så mycket att ha i själva planeringen eftersom Annas mord tog all min fokus, men jag försökte och det blev riktigt bra ändå!

Det har ju hänt annat som varit riktigt bra också; Vi flyttade till ett nytt hus och jag har börjat jobba. Nu är det ju kanske inte ett fast jobb men det är verkligen ett enormt framsteg för någon som mig. Att gå till psykologen har hjälpt mig väldigt mycket även om det stundtals även tagit helt slut på mig. Det blir bättre och bättre så jag tänker fortsätta gå så länge som möjligt.

Ja, detta året har verkligen varit ett kaos för mig känslomässigt och det ska bli så skönt att avsluta det på bästa sätt med min älskade familj på en superhäftig resa. En resa som jag aldrig trodde att jag någonsin skulle ta mig iväg på. Hela familjen, all inclusive på ett superhäftigt hotell i Egypten. Jag är verkligen tacksam över att detta gått igenom och att vi tar oss iväg.

Alexanders Pokémonrum!

Jag tänkte att jag skulle visa er lite mer från Alexanders rum och visa er vad jag gjorde. Hans rum hade sina vita väggar och vita garderobsdörr, inget speciellt rum med andra ord. Så jag mätte och tejpade, sen målade jag ena väggen så det skulle se ut som en Pokémonboll. Jag fick undan alla onödiga flyttkartonger och via cdon.com hittade jag sängkläder och gardiner med Pokémon på som passade perfekt till rummet. Mattan som han fick till sitt rum kommer ifrån lekmer.se, jag såg att den finns på rea nu så den kostar bara 125 kronor nu.

Vimplarna hade vi kvar efter halloweenkalaset så jag klippte av en längd och använde till Alexanders vägg. Garderobsdörren målade jag med "svarta tavlan"-färg så nu kan Alexander skriva med kritor på dörren, sudda bort och skriva om hur många gånger han än önskar. Jag flyttade på de svarta molnen från dörren och satte dem över några fula fläckar på väggen bredvid istället. Jag fick upp två fina tavlor på ena väggen och på den mindre väggen vid dörren fick vi upp Alexanders signerade bild med Victor och Samir som han fick när vi var i Eskilstuna i somras. Det var svårt att få bra bilder på allting men jag hoppas det syns ganska bra ändå hur jag gjort och hur allt blev.

Vi ska fräscha upp de vita delarna på hans väggar med ett nytt lager vitt. Men just nu duger det riktigt bra så som det är. Vi har bara bott i det nya huset två månader så det är inte bråttom. Nästa rum på tur är hallen, det är ju de första man ser när man kommer hem och med en fin hall känns det så mycket härligare att komma hem. Vi har ju redan köpt tapeter till sovrummet också, så vi får se i vilken ordning allt sker men oavsett vad så kommer det bli så himlans bra när det är klart.

(Jag har länkat till några av sakerna som finns i Alexanders rum, det är inget samarbete på något vis utan bara länkar så ni ska kunna hitta om ni skulle vilja.)