Åtta dagar senare..

Alexander flyttade till sin pappa förra fredagen och jag har varit mer eller mindre som en i en slags sorgbubbla sedan dess. Jag fick väldigt ont i bröstet efter att han åkt, det kändes som att jag faktiskt gått sönder på riktigt. Första dagarna grät jag hela tiden, hade inte lust att göra något alls och allt kändes grått. Sen var jag så van vid att tårarna rann så jag tänkte inte ens på det själv utan märkte det om jag såg mig själv i spegeln eller någon påpekade det. Jag försökte ta mig ut ur huset för att slippa tänka men när jag kom tillbaka igen så kändes det nästan bara värre än innan på något vis. Jag var hos psykologen igår för att prata men fick knappt fram ett ord, satt mest tyst och bara grät. Kändes riktigt givande att gå dit, inte. Fick betala hundra kronor för att sitta och snyfta i en timme. Men det är ju såhär det ser ut just nu, jag är mamma och mitt barn bor inte hos mig längre, det gör ont på så många olika sätt. Det är svårt att sätta ord på alla känslor och jag vill inte ösa ur mig för mycket heller. Jag kände ändå att jag vill förklara varför jag inte finns på samma sätt som innan. Jag orkar inte vara en bra kompis eftersom jag har fullt upp med att hålla ihop mig själv och ta hand om Liam och Timja. Det är en dag i taget just nu och jag hoppas att andra i min närhet kan förstå det. 
 
Det känns skönt att få skriva av sig lite även om jag faktiskt håller tillbaka med en hel del. Jag har undvikit att skriva innan eftersom jag vet hur det är när jag ska sätta mig med sånt och det är alldeles för färskt. Jag skriver för mycket och för öppet, sen ångrar jag mig. Så det är bara bra att jag fått andas lite, tagit en pause från bloggandet och fått vara ledsen ifred. Regnet hjälper faktiskt också, jag älskar att det regnar. Det sköljer liksom bort det som varit och låter något nytt få växa fram.
 
Nu är det lördag och Timja vill se på Frost så det är bara att lyda. Det är bara vi två nu ikväll och jag ska passa på att gosa riktigt, snart är ju hon också för stor för mammamys.
Ha en riktigt bra helg.
Ta hand om er!
 
#1 - Anonym

Usch va jobbigt :( Kan inte föreställa mig hur det skulle kännas att inte ha min son hos mig. Jag hoppas du har stöd i detta runt dig! Kram!

#2 - Anonym

Men kära du, det här måste ju vara jättejobbigt för dig ❤️ Även fast jag inte vet detaljer. Jag hoppas att du mår så bra som du kan mitt uppe i allt detta. Kramar, Sunniva

#3 - S

Kram...x

#4 - R

Sara♡





mammabloggar.nu