När det tar slut

Jag och Timja vilade så Andreas tog med sig Liam till Makadi för att titta i butiker. När de kom tillbaks berättade de att de sett hur folk från hotellet kom springandes med en liten flicka på en bår och skrek "hospital hospital". Dagarna efter när vi var på delfinsafarin så kom det en tjej och satte sig med mig en stund. Hon berättade att det var en flicka som de hittat på botten av poolen och att hon fortfarande var kvar på sjukhuset. Flickan och hennes familj var tydligen ifrån England och man kunde ju förstå hur dåligt familjen mådde av detta.

Jag kom hem till Sverige igen och bestämde mig för att kolla om det stod någonstans hur det gått för den lilla flickan och jag möttes av rubrikerna "British girl dies on family getaway to Egypt after swimming pool accident", tiden stannade just där och då. Hela dagen igår fick datorn vila, jag umgicks med familjen och mina tankar gick till familjen mer än en gång. Jag kan inte ens tänka mig den smärta som de känner. Att åka iväg på en semester till en så vacker plats under julen och sen förlorar man det dyrbaraste man har. Jag beklagar verkligen och jag hoppas att de får all hjälp som de möjligt kan få för att klara av nuet och framtiden.

Jag har ett inlägg kvar om de två sista dagarna i Egypten men jag känner just nu att jag vill vänta med dem. Det enda jag skulle vilja få fram just nu är att ni ska vara rädda om varandra, ta hand om varandra och uppskatta alla de stunder ni har med varandra. För man vet aldrig när det tar slut.