Kvällen slutade på barnkliniken

Gårdagen blev väldigt dramatisk. Jag satt med pojkarna i köket och spelade ett familjefrågespel och Timja satt bredvid på en stol med några kort som hon pysslade med. Sen började hon gnälla så jag tog henne i min famn, då blev hon lugn och spelandet fortsatte. Efter en stund blev Timja väldigt tung och sen började hon skaka. Då kände jag att hennes ben var jättekalla och fötterna såg nästan grå ut. Samtidigt som jag virade en filt runt henne så ringde jag 1177, jag kom fram ganska snabbt och berättade hur det låg till.

Hon i telefonen frågade vilken temp Timja har så jag testade och då visade det 38,2, jag förklarade vidare och då bad hon i telefonen att jag skulle väcka Timja. Det var inte det lättaste, hon reagerade ju men hon ville inte vakna. Då tog jag tempen igen och det visade över 40. Då sa hon i telefonen att jag måste lägga på för att ringa ambulans eftersom jag inte kunde väcka henne på ett sånt sätt som hon tyckte var bra.

Vi åkte in till akuten i Karlskoga. Timja fick ett plastband runt sin lilla handled men sina uppgifter på och sen fick vi gå in i ett rum. Under hela den tiden som vi var där så sov Timja mer eller mindre hela tiden, hon som annars är väldigt nyfiken och vill se allt. Innan vi skulle lämna akuten för att åka vidare till barnkliniken i Örebro hade Timja 40,2 i temp, så de gav henne en alvedon och en piggelin. Den där piggelinen släppte hon inte på hela resan till Örebro, hon var knappt vaken men hon slickade i sig den där glassen.

I Örebro fick vi sitta en stund och vänta vid akuten innan vi kom iväg till själva barnavdelningen. Sen kom vi in i ett rum och två sköterskor undersökte Timja som en förberedelse innan vi skulle träffa doktorn. Efter undersökningen var det som att Timja blev helt förändrad, hon började sjunga högt, ville springa runt och busade. Så jag gick till en av sköterskorna och frågade vad hon tyckte att vi skulle göra. Hon sa att vi var prioriterade eftersom de hade reagerat på att Timja andas alldeles för fort så vi var nästa patient på tur. Så vi väntade.

Vi blev visade till ett rum och en doktor kom in, tittade lite på Timja och sa att ett blodprov skulle göras innan vi åker hem. Medans vi väntade fick Timja titta på Stadens hjältar som en sköterska satte igång på datorn i rummet. Hon satt som fastklistrad under den tiden vilket var skönt eftersom hon försökt riva hela sjukhuset innan. Det blev ett stick i fingret, lite mer väntan och sen fick vi åka hem.

Jag är otroligt tacksam och glad för att det gick bra igår. Att se Timja sådär var verkligen ingen trevlig upplevelse. Hon sover än och när hon vaknar blir det massa mys tillsammans med bröderna. Jag behöver dessutom tänka igenom om vi ska åka på kryssningen imorgon eller om vi helt enkelt ska låta bli nu när det blev såhär igår. Vi får se hur det blir med allting.
Nu är det dags för frukost.
Ta hand om er!

#1 - HomebyAmra

Usch vad otäckt mina brors barn ..har fått feber kramper några ggr och varit okontaktbara ... skönt att hon mår bättre ❤

#2 - Sunniva

Men fy vad hemskt, vet så väl hur det känns.. 😔 Hoppas hon mår bättre nu ❤️