Vet ni vad jag har saknat?

Så, jag kände mig lite hängig sista timmen på jobbet och när det bara var tio minuter kvar så tog vi febern på mig och jag hade 39,4 så det blir inget jobbande imorgon eftersom man ska ha en feberfri dag innan man får vara där igen. Stannar alltså hemma imorgon med Timja som också hade feber idag, jag märkte det på morgonen så jag fick skicka sms till Andreas så han kom hem och vabbade så jag kunde jobba. Sen när jag kom hem så stack han iväg till jobbet för att ta igen de timmar som han varit hemma. Jag och Timja sov tillsammans på soffan en stund och när jag vaknade var jag ännu mer hängig, blä. Tänk om man ändå kunde få vara frisk mer än en vecka.
 
Vet ni vad jag saknar och som jag har bestämt mig för att ta tillbaka här i bloggen? Att baka och visa er både recept, steg och resultatet. Jag slutade ju eftersom jag inte mått så bra och depressionen gör inte direkt så man vill baka massor. Men nu tänkte jag att vi ska göra klart köket och sen när det ser lite trevligare ut så ska jag sätta igång med bakandet och fotograferandet på riktigt. Andreas har saknat det också, han sa förut att det varit dåligt med fikabröd på sista tiden - Öhum. Så ja, det är dags att börja baka och exprimentera lite igen. Kladdkakan med apelsindaimen var ju verkligen underbart god så den borde jag göra igen och visa er.
 
Nu ska jag försöka vila lite så jag blir frisk snabbare.
Ta hand om er!
 

När en halv får bli hel

Jag har svurit och varit irriterad i flera dagar eftersom batteriet till kameran tog slut och när jag försökte ladda det så funkade inte laddaren så jag har varit utan kamera i en evighet och sen nu på morgonen kom jag på att det kanske är fel laddare. Så jag tänkte till och kom på att jag nog inte använt min laddare något efter Egypten, jag kollade min resväska och där låg ju den riktiga laddaren. Så nu sitter batteriet på laddning och förhoppningsvis så kommer jag kunna fota igen som vanligt snart igen. Detta är ju så typiskt mig, önskar jag kommit på detta tidigare.
 
Jag jobbar idag och efter denna helg så vet jag inte riktigt hur fokuserad jag kommer att vara, men det är bara att köra på. Jag skulle ju umgås med Emelie idag men så dök det upp jobb och jag måste ju tänka på det ekonomiska först och främst. Så vi fick avboka idag men på söndag ska vi förhoppningsvis på bio! Jag har ju fribiljetter till en film nu igen så får passa på medans det är gratis.

Det har verkligen varit många känslor här hemma denna helgen. Som ni vet så kontaktade jag Liams biologiska pappas släkt och jag har ju varit mer eller mindre ett vrak. Jag hann ångra mig tvåhundra gånger efter jag skickat mina meddelanden. Jag tänkte att jag gjort något dumt och jag var verkligen orolig. Men sen igår så pratade jag i telefon med Liams biologiska faster i nära två timmar och jag var så fylld med glädje efteråt. Det var verkligen det bästa som kunde hända och jag är så himla glad för Liams skull. Han har varit som en helt ny person senaste dagarna, han verkligen lyser som en sol och det är så underbart att se. 
 
Tänk dig själv att gå hela livet och känna dig halv för det är något som fattas och sen så en dag får du känna dig hel igen för den där biten som fattades plötsligt kommer på plats. Jag är verkligen glad att det blivit såhär och jag är glad att vi tog steget och nu ser vi fram emot en första träff!
 
Nu ska jag väcka Timja, få i oss frukost och sen ska hon till förskolan innan jag ska iväg till jobbet.
Ha en bra dag allihop, hoppas ni får en underbar start på veckan!
Ta hand om er!
 

Tio tankar jag tar med mig in i 2018

1. Nu när jag blivit äldre förstår jag hur viktigt det är att faktiskt ta hand om sin kropp. Efter mordet på Anna så har jag tröstätit mer än någonsin, jag har verkligen vräkt i mig kakor, bakelser, snacks, dricka osv. Sen har jag hamnat så djupt nere i depressionen så jag har knappt rört på mig alls, tyvärr. Jag har verkligen struntat i kroppens mående. Så idag väger jag lika mycket som när jag var höggravid och skulle få Liam (84 kg), alltså tjugo kilo för mycket. Så när nyårsafton var förbi startade jag nya vanor och hittills har det gått bra, jag ska väga mig den 1 februari för att se hur det har gått och det är svårt att hålla sig tills dess men det ska jag klara.

2. Nu när jag blivit äldre inser jag att andras åsikter inte ska påverka min lycka. Alldeles för många gånger har jag låtit andras åsikter påverka mig och mitt mående. Om något gör mig glad så borde inte någon annans åsikt om det förstöra för mig. Jag har börjat öva på att stänga av och fokusera på mina egna känslor och tankar istället för att låta mig påverkas av andra. Det är lite svårt när man levt hela livet med att försöka bli accepterad av andra men nu gäller det att leva det liv jag vill leva för min egna skull. Kanske blir man klokare vid trettio ändå?

3. Det är bättre att försöka släppa smärtan istället för att älta den. Om någon upplevt smärta under sitt liv så är det nog jag. Nu senast så var det de med Anna som gav mig enorm fysisk och psykisk smärta och under året som gått har jag gråtit så jag knappt fått luft och bröstet har gjort så otroligt ont. Nu har jag sörjt klart, jag kan inte ändra på det som varit men jag kan se till att forma min framtid. Jag kommer aldrig glömma det jag varit med om och det som hänt, men jag mår inte bättre av att älta det hela tiden. Ny dag, ny tid.

4. Jag vill titta upp från mobilen och uppskatta det här ögonblicket idag. Jag vill vara mer medveten och inse vad jag gör när jag gör det. Jag vill inte vakna upp om fem år och inse att jag missat typ allt runt mig för att jag var upptagen med min mobil. Jag har skurit ner väldigt mycket redan i början av december och jag kommer att fortsätta hålla mig till detta. Både för min skull och för barnens skull. Jag bloggar inte om barnen är hemma och vakna, jag skriver oftast på morgonen innan de vaknar och lägger tidsinställt eller på kvällen när de lagt sig. Sen som nu kan ju hända också om de är på skola och i förskolan medans jag är ledig. Mindre skärmtid under 2018.

5. Varje dag är ett tillfälle som inte ska slösas bort. Jag vill inte spendera varje dag i soffan med att göra absolut ingenting. Man mår inte bra av det och jag mår absolut inte bra av det. Jag vill göra nya saker, hitta på äventyr och vara aktiv med mina barn. Depressionen har såklart påverkat mig extremt mycket eftersom all motivation och inspiration försvunnit när den dök upp. Men nu tänker jag lägga extra mycket fokus på att göra saker även om det finns ett tungt moln som försöker hindra mig. 

6. Att leka med sina barn medans man kan. Barnen växer upp alldeles för fort och på ett sätt blir jag väldigt nedstämd när jag ser hur stor Liam redan är. Hur kunde tiden rusa förbi så snabbt? Jag har en tonåring. Han vill knappast leka med lego längre men vi spelar spel och vi ser på Once Upon a Time tillsammans, all tid med honom är verkligen guld värt för mig. Samma med Alexander, varje stund vi sitter och bygger med lego eller pysslar tillsammans är verkligen värdefullt. Jag hoppas inte att Timja blir stor lika snabbt, får det att bromsa tiden?

7. Ibland lönar det sig att ta stora risker istället för de små. Våga mer, man kanske faller men tänk om man börjar flyga? Ibland så håller mina rädslor tillbaka mig. Ska jag våga? Näe, jag vill inte misslyckas eller bli sårad. Men tänk om man ändå skulle våga lite mer och kanske vinna stort? Jag ska våga mer under 2018, våga söka de där jobben som jag annars bara bläddrat förbi för att jag inte vill bli avvisad. Ta kontakt med människor jag tycker verkar intressanta, kanske skaffa en ny vänskap?

8. Att vara orolig, särskilt över saker som inte ens har hänt än, är väldigt onödigt. Jag oroar mig så himlans mycket hela tiden. Jag oroar mig för sånt som har varit, jag oroar mig för sånt som är och jag oroar mig för framtiden. Jag behöver lära mig att slappna av lite mer och inte oroa mig så mycket. Det som har varit går inte att göra något åt, det som är kommer att ordna sig och framtiden har inte ens varit än så LUGN. Andas, jag behöver andas.

9. Att inte tillbringa tillräckligt med tid med sina nära och kära är dumt. Vi är alla på jorden under en begränsad tid, ta inte det för givet. Jag vill inte gå igenom samma sak som jag gjort innan. Min vän dog och jag fick inte umgås med honom sista tiden eftersom den pojkvän jag hade då förbjöd mig. Än idag ångrar jag att mitt ex fick styra mig så. Jag vill umgås med de jag tycker om och jag vill att de ska veta hur viktiga de är för en dag kanske det är försent. Jag vill umgås med de som lyfter mig och får mig att må bra, förhoppningsvis kan jag ge detsamma till dem. Mer kärlek helt enkelt.

10. Säg tack oftare och var tacksam för det du har. Jag vill lära mig att säga tack och lära mig att mena det. Så många delar av mitt liv kommer att förbättras om jag gör det. Så många gånger som man får komplimanger och försöker vifta bort det, så dumt. Om någon tycker att man är duktig på något eller att man är fin så ska man suga åt sig det istället för att blockera. Jag vill också vara mer tacksam för allt jag har; Jag har tak över huvudet, jag har mina tre underbara barn, jag andas, jag har möjligheten att skriva här och nå ut till andra osv. Så istället för att tänka på allt jag inte har så ska jag fokusera på det jag faktiskt har. Ni förstår nog, mer tacksamhet under 2018.