När frågorna kommer

Jag vet inte om jag gjort något dumt eller inte. Eller ja, det kanske är jättedumt men som jag skrev tidigare så vill jag våga chansa lite mer för tänk om det visar sig att det blir något superbra av det? Jag är faktiskt livrädd att det ska bli något dåligt av det jag har gjort men jag hoppas långt in i hjärtat att det ska bli bra. Jag har sträckt ut min hand till min tonårings biologiska släkt och jag hoppas på att någon kanske skulle vilja ha kontakt ändå. Det skulle göra ont i mig om de verkligen inte skulle vilja men en liten del av mig hoppas på att det finns något där för min sons skull. Usch, ångesten värker verkligen i bröstet just nu och jag kollar min telefon hela tiden för att se om någon svarat.
 
Anledningen till att detta sker just nu är för att jag och min son tog en lång promenad igår och han började fråga saker. Det är självklart att han frågar eftersom han snart blir fjorton år och inte har någon mer än mig plus min släkt biologiskt i sitt liv. Jag svarade så gott jag kunde och sen bad jag min mamma att kolla upp några saker åt mig. Idag fick jag sms med det jag behövde veta och jag gjorde som så att jag sparade alla deras nummer i min telefon. Sen gick jag in på instagram och kollade vilka telefonkontakter som hade instagram och där var dem allihop. Fastrar och kusiner och kusinbarn.
 
Jag hade aldrig ens kommit på tanken själv eftersom det är något som skrämmer mig extremt mycket med tanke på hur det var. Men för min sons skull så sväljer jag den rädslan och hoppas på det bästa. Detta kommer att förändra livet på ganska många sätt, det är jag säker på oavsett hur det blir. Usch, jag sitter med tårar i ögonen för det är så himla mycket känslor som virvlar runt. Nu håller jag andan och hoppas på att detta inte är något negativt.
 
 
 

Ops, I did it again!

Nu har jag bytt bloggportal igen. Vissa kanske undrar varför eftersom det gått såpass bra för mig hos Familjeliv och jag har ju varit bland topp tio (sjätte plats som bäst) men det har verkligen varit mycket krångel och det känns inte som att de riktigt bryr sig om sina bloggare så mycket som man skulle vilja. I onsdags så hade jag noll unika besökare enligt dem men ändå så var det skyhögt bland sidvisningarna. Flera skrev till mig den dagen att de läst min blogg och att de älskade mitt inlägg så det där med att jag hade noll besökare stämde ju såklart inte. Pågrund av detta hoppade jag från nionde plats till femtonde och inte för att jag lagt ner mig så mycket när det gäller bloggen den senaste tiden men rätt ska vara rätt. Jag vill inte förlora samarbeten eller erbjudanden bara för att det krånglar hos dem. Det är inte första gången heller så nu har jag fått nog. 
 
Så jag säger hej till blogg.se och jag hoppas på att jag ska trivas här, jag måste vänja mig vid en ny plats som alltid men det kommer nog att gå bra. Jag ber om ursäkt för all reklam som finns här just nu men jag kommer att fixa bort det i slutet av månaden när pengarna kommer in på kontot och jag kan köpa PRO som tar bort reklamen här. Alla inlägg från min blogg hos Familjeliv kommer såklart att hamna här, men det tar lite tid att fixa allt. Hoppas ni orkar stå ut med detta krångel, jag lovar att inte byta portal mer denna månad - Öhum.
 
Det kan krångla lite med adressen http://saraabrahamsson.se men det kan ta en stund innan det slår igenom överallt nu när jag bytt portal och flyttat mitt domän. Tala gärna om för mig om det funkar eller ej hos dig så jag vet!
 
Nu ska jag sätta igång med att fixa allt som måste fixas, härligt med fredagar.
Ta hand om er och ha en bra dag!
 
 

När det tar slut

Jag och Timja vilade så Andreas tog med sig Liam till Makadi för att titta i butiker. När de kom tillbaks berättade de att de sett hur folk från hotellet kom springandes med en liten flicka på en bår och skrek "hospital hospital". Dagarna efter när vi var på delfinsafarin så kom det en tjej och satte sig med mig en stund. Hon berättade att det var en flicka som de hittat på botten av poolen och att hon fortfarande var kvar på sjukhuset. Flickan och hennes familj var tydligen ifrån England och man kunde ju förstå hur dåligt familjen mådde av detta.

Jag kom hem till Sverige igen och bestämde mig för att kolla om det stod någonstans hur det gått för den lilla flickan och jag möttes av rubrikerna "British girl dies on family getaway to Egypt after swimming pool accident", tiden stannade just där och då. Hela dagen igår fick datorn vila, jag umgicks med familjen och mina tankar gick till familjen mer än en gång. Jag kan inte ens tänka mig den smärta som de känner. Att åka iväg på en semester till en så vacker plats under julen och sen förlorar man det dyrbaraste man har. Jag beklagar verkligen och jag hoppas att de får all hjälp som de möjligt kan få för att klara av nuet och framtiden.

Jag har ett inlägg kvar om de två sista dagarna i Egypten men jag känner just nu att jag vill vänta med dem. Det enda jag skulle vilja få fram just nu är att ni ska vara rädda om varandra, ta hand om varandra och uppskatta alla de stunder ni har med varandra. För man vet aldrig när det tar slut.

 

Gott nytt år!

Så, då var nyårsafton över och det nya året har börjat. Det enda speciella vi gjorde igår var att vi spelade bingolotto och sen åt vi lite god mat. Jag hade köpt tårta på Ica eftersom jag inte orkade baka något eget och när klockan slog tolv gick vi ut och tittade om vi såg några raketer, det hördes mer än de syntes. Timja somnade ganska tidigt men Liam, jag och Andreas höll oss vakna. Alexander fick ju tyvärr inte vara med oss i år eftersom han var i Molkom. Vi har alla åkt på något från Egyptenresan så vi hade helt enkelt inte energi till mer än såhär i år, men det gör inget. Nu ska vi bara bli friska allihop så ska vi köra på som attans sen.

Har ni några nyårslöften eller mål ni ska nå under året?

Som jag skrev i förra inlägget så har jag målet att gå ner i vikt eftersom jag vill må så mycket bättre än jag gör idag med min övervikt och all skit som kommer med det. Men jag har faktiskt några speciella löften och mål som jag tänkte dela med mig av här.

1. Jag slutade dricka vanlig komjölk förra året och jag tänker fortsätta ett liv utan det under 2018 också.
2. Jag ska gå till gymmet och övervinna min ångest över att så många andra är där.
3. Jag ska gå ner 2 kilo i månaden och även om det känns som lite just då så vet jag att det blir mycket efter ett år.
4. Dricka mer vatten och sluta helt med socker-drickorna som t ex cola, det är ju inte ens gott egentligen.
5. Hitta på minst tre roliga äventyr under sommaren.
6. Säga ja till livets små överraskningar oftare, våga mer.
7. Vara den mamma som mina barn förtjänar och de förtjänar verkligen den bästa mamman.

Det är mycket fokus på hälsa och livet men det är så det ska vara nu såhär efter att jag fyllt trettio känner jag. Om jag mår bra fysiskt så mår jag ju så mycket bättre psykiskt och tvärtom. Jag vill må bra så jag tänker verkligen jobba hårt för det under 2018. Jag tror inte att detta kommer förvandlas till någon hälsoblogg bara för det men jag kommer att vara mer medveten om de val jag gör framöver och hur de påverkar mig. Tänka steget längre liksom.

Nu ska jag ta min underbara dotter och gå ner med henne så hon får äta lite mellis efter sin lunchvila.
Ta hand om er och Gott nytt år till er allihop!
2018 - Nu kör vi!

 

Hejdå 2017 - Hej 2018

Har jag gjort något detta året som jag aldrig gjort förut?
- Jag skaffade fransförlängning, kommer garanterat fortsätta med det.
- Jag fixade en mammaträff tillsammans med två andra.
- Jag åkte till Ullared för första gången i mitt liv.
- Jag berättade öppet om det som hänt mig i samband med MeToo.
- Målat väggarna i Alexanders rum och i Lekrummet helt själv.

Vilket datum kommer jag aldrig att glömma?
3 juni.

Det bästa som hänt 2017:
- Vi flyttade till ett nytt hus.
- Besöket till Parken Zoo som slutade med att en överlycklig Alexander fick träffa sin idol Viktor.
- Att jag tog mig iväg på mammaträffen trots att hela kroppen skrek nej är ett stort steg i rätt riktning för mig.
- Att jag fått flera goda vänner tack vare mammaträffen och instagram.
- En nyfunnen vän på instagram hjälpte mig så jag kunde överraska Andreas med en Tomas Ledin-autograf.
- Kaninen Hugo flyttade hit, äntligen har vi en pälskling i hemmet!
- Resan till Egypten var verkligen de avslut på året som behövdes för att ge oss alla ny energi inför det nya året.
- Jag fick en Canon EOS 200d i överraskningspresent av Andreas.
- Madde kom på besök och vi hade Halloweenkalas.
- Jag var med i en tävling som Ica hade och jag vann en väska fylld med saker från Njie!

Det sämsta som hänt 2017:
- Anna blev mördad.
- Alexanders cykelolycka.
- Mobbningen som Alexander varit med om.
- Dödshoten som Liam fick i skolan.

Nyheter som påverkat mig mest under 2017:
- Chester Bennington dog 20 juli, bara en månad efter Anna blev mördad och jag kände mig bara så tom.
- Masskjutningen i Las Vegas, jag har nog aldrig följt nyheterna så intensivt som jag gjorde då.
- Attentatet i Stockholm, när det händer såpass nära är det svårt att inte bli påverkad.
- Hashtagen MeToo fick mig att orka prata om det som jag annars inte pratat om.
- Nordkorea är också något som jag följer via nyheterna och jag hoppas innerligt att landets befolkning en dag ska räddas.

Tio sånger som jag lyssnat mycket på under 2017:
Unsteady - Chester See och Andy Lange
Let's hurt tonight - OneRepublic
Broken People - Logic & Rag'n'Bone Man
Tabu - Block 44
Human - Rag'n'Bone Man
Ride - Twenty One Pilots
One more light - Linkin Park
Hymn for the weekend - Coldplay
Renegades - X Ambassadors
Wrong side of heaven - Five Finger Death Punch

Vart reste jag 2017?
Paris: Jag och Andreas åkte till Paris för en weekend tillsammans.
Egypten: Hela familjen åkte iväg och som ni kanske ser så ploppar det upp inlägg om detta lite då och då eftersom vi nyss kom hem.
Inom Sverige: Vi har varit i Piteå och hälsat på Andreas familj, vi har varit i Eskilstuna och besökt parken som de har där. Jag har varit i Göteborg på mammaträff och träffat massa fina personer där. Jag och Andreas har även haft en miniweekend i Stockholm under Andreas födelsedag eftersom jag överraskade honom på Fars dag med biljetter till Tomas Ledin.

Mina mål inför 2018:
Jag har räknat ut att om jag går ner två kilo varje månad så går jag ner 24 kilo på ett år och om jag skulle lyckas med det under detta år så skulle jag komma till en riktigt bra plats fysiskt. 2 kilo i månaden känns dessutom som ett rimligt mål istället för typ tio. Så jag ska sluta dricka så förbaskat mycket cola, sluta tröstäta för nu har jag faktiskt sörjt klart och jag ska börja ta mina promenader igen. Jag har fortfarande medlemskap på gymmet så jag ska försöka ta mig iväg dit också och övervinna den där paniken som jag känner när det är massa andra människor där. Jag ska fortsätta gå till psykologen och jobba med det inre också, förhoppningsvis så kommer jag må bra på både insidan och utsidan när 2018 närmar sig sitt slut.